Idag blir det en kort nostalgisk resa ungefär 6 ½ år tillbaka i tiden

Idag blir det en kort nostalgisk resa ungefär 6 ½ år tillbaka i tiden. Varför? Jo, naturligtvis eftersom vi på söndag möter Trollhättan i en tävlingsmatch för första gången sedan de för falkenbergare välbekanta kvalmatcherna på hösten 2002.

Vanligtvis talas det endast om en av matcherna - snömatchen. Inte så konstigt med tanke på dess märkliga förutsättningar och det fantastiska händelseförloppet under slutminuterna. Men det spelades ju faktiskt en match en vecka tidigare som av förklarliga skäl hamnat något i skymundan. Till bortamatchen hade ett par, tre bussar med falkenbergsfans anlänt för att heja fram laget till seger, men det blev en jobbig eftermiddag. Trollhättan kändes vassare och vi fick kämpa rejält för att komma därifrån med resultatet 3-2. Våra två mål är dock minnesvärda. Slitvargen Magnus Sundqvist gjorde det första efter fint samarbete med Henrik Bertilsson, nästan á la firma Cole-Yorke under sin storhetstid i Man Utd. Ett uppspel längs med marken från vår högerback som "Sunkan" snyggt hoppade över för att i nästa sekvens få en djupledspassning från Bomba-Berra. Sundqvists avslut satt högt upp vid målvaktens första stolpe. Vackert. Mål nummer två var signerat Daniel Alexandersson. En riktig så kallad rackarrökare i krysset från långt avstånd. Vackert igen.

Med bara ett måls underläge levde hoppet inför returen på Falkenbergs IP. Jag ska inte bli långrandig och upprepa allt kring matchen som de flesta läsare av denna blogg förmodligen redan är mer än väl medvetna om - men visst var det en alldeles särskild dag! Morgonens chockliknande uppvaknande med decimetern snö utanför huset, ovissheten om matchen ens skulle kunna spelas, alla frivilliga som febrilt skottade planen fri från det vita pudret, underläge med 0-1, vändningen under de sista tio minuterna, segerfirandet som inte visste några gränser... Ja, listan med upplevelser och känslor kan göras lång. Framförallt minns jag högen av jublande spelare och ledare ute i de meterhöga (nästan i alla fall) snödrivorna vid sidan om planen efter Bertilssons förlösande nickmål. Eller, nickmål och nickmål, om man frågar Lukas Egenwall så sköt han Henke i huvudet varpå bollen letade sig in i nätmaskorna... Hur det än ligger till med den saken så kunde väl den gode Henrik knappast ha fått en bättre avslutning i Falkenbergs FF. Kvällens segerbankett var självklart av mycket hög kvalitet, men det kan vi ta en annan gång.

Jag tvivlar på att matchen på söndag kan rendera i något liknande i känsloväg, men i vilket fall som helst skulle tre poäng garanterat kännas alldeles utmärkt. För vi har ju faktiskt revansch att utkräva sedan förra bortamatchen mot FCT. 

/// David Svensson