Ett av de mål som vi kom överens om på träningslägret i Turkiet var att vi i år skulle bli bättre på bortaplan. Med nio matcher spelade har vi skrapat ihop 15 poäng, varav 12 har införskaffats på bortaplan. Således har vi nog redan uppnått det målet trots att det fortfarande återstår tio bortamatcher. Dessvärre har vi ju inte haft riktigt samma utdelning på hemmaplan men så länge vi vinner matcher så spelar det ingen roll på vilken plan det sker. Tycker jag. Även om jag naturligtvis gärna ser att vi hittar samma trygghet hemma på IP som vi hade förra året. Många undrar hur detta kommer sig, att vi är mer framgångsrika i bortamatcherna. Och det kan man ju så klart fundera länge på, om man känner för det.

Om jag minns rätt så tog HV71 en tur med bussen innan sina hemmamatcher för att vända den dåliga trenden på hemmais (de hade ett förnämligt bortafacit). Det sägs att de till och med satte upp en skylt med texten ”Bortalag” på dörren till omklädningsrummet. Allt för att få den rätta känslan. Det skulle alltså helt och hållet vara ett mentalt problem. Resultat: trenden bröts och de började vinna hemmamatcherna, men samtidigt fallerade spelat på bortaplan. Ett nollsummespel, med andra ord.

Själv tror jag inte på den typen av åtgärder. Inte för att jag inte tror att förberedelser och den mentala biten har någon betydelse utan för att det finns ett motståndarlag som påverkar matchbilden. Många lag är ofta ganska nöjda med ett kryss på bortaplan och väljer därför att spela lite försiktigare och mer defensivt än de gör på hemmaplan. Hemmalaget blir därför tvingade att försöka föra matchen och ”spela ut” det andra laget, vilket är lättare sagt än gjort. Det är min enkla och väldigt spontana teori. Sedan handlar det självklart om tillfälligheter. Mot Åtvidaberg skapade vi många målchanser men förlorade ändå. I vilket fall som helst ska vi se till att göra en kanonmatch mot Ljungskile på söndag.

Hur fördriver man tiden i bussen när det tar sex-sju timmar enkel väg? Det avverkas en och en annan film under säsongen, det kan jag lova. Kvaliteten på dessa är väl dessvärre mycket skiftande. På hemvägen från Väsby var det någon (Thomas) som ville se Mamma Mia och det var bara en person som tittade (Thomas, så klart). Jag och Palle var taggade inför matchen i fyrmanswhist mot Stefan och Micke sjukgymnast. En match som på förhand kändes helt öppen men som skulle visa sig vara en lätt uppgift för de förstnämnda. Stefan fegade med att genomgående välja pass och med den taktiken fick han och hans partner Micke inkassera en förlust med 6-0. Tackar tackar.

/ David Svensson