Jisses vad varmt det var! Kroppen fick mer eller mindre en chock av den tryckande värmen i söndags. Den första matchen i varmt väder är alltid värst. Oavsett förberedelser och antal liter vatten i kroppen känns det som om man har en sandlåda i munnen efter fem minuters spel. Som tur var fläktade det lite grann, för annars hade det nog varit fullständigt olidligt att spela. Men matchen ska genomföras och då är det ju inte så tokigt att göra det med en seger. En efterlängtad sådan. För poäng på hemmaplan har det inte vimlat om hittills.

Tidigare hemmamatchers eftersnack (från personer UTANFÖR laget) har handlat om vår oförmåga att vinna och att något sorts hemmaspöke skulle ha infunnit sig. Nu vann vi mot Ljungskile, ett lag som vi av erfarenhet vet är svårspelade och som med tanke på sitt tabelläge knappast skulle bjuda upp till skönspel, men ändå ska det klagas och syrligt påpekas att ”det var ju knappast någon underhållande match” eller ”spelet måste bli hundra ggr bättre”, osv. Visst, jag tänker inte säga emot påståendet att underhållningsfaktorn kanske var aningen låg, men fotboll går ut på att vinna. Och vinna gör man genom att göra fler mål än motståndaren. För om vi inte hade vunnit mot Ljungskile, ja då hade det klagats på just det faktum att vi inte vann.

At the end of the day är det faktiskt antalet poäng som räknas. Och det är bra mycket roligare att vinna matcher och vara med i toppen än att spela vacker fotboll men ligga i botten. Det har jag svårt att se att någon fotbollskunnig skulle kunna säga emot.

/ David Svensson