Ett nytt publikrekord är alltid trevligt men det hade varit roligare om det kunde förenas med en seger...

Nu är det hög tid att skriva några rader igen. Senast var ju inför seriefinalen mot Mjällby, en match som vi dessvärre fick gå tomhänta från. Synd, både med tanke på att avståndet till serieledarna kunde minskats till två poäng och att så pass många åskådare hade tagit sig till IP. Ett nytt publikrekord är alltid trevligt men det hade varit roligare och det kunde förenas med en seger. Kombinationen av ett välspelande Mjällby och ett FFF som inte kom upp i nödvändig standard innebar alltså 1-3. Genast passade diverse belackare på att konstatera att mättnadskänslan nu infunnit sig och att tabellplaceringen möjligtvis var oförtjänt bra. Förhoppningsvis såg dessa personer även gårdagens match på Strandvallen mellan Mjällby och Åtvidaberg, där hemmalaget pulvriserade gästerna och vann med 6-1. Vad som infunnit sig bör kanske istället vara insikten om att laget från Blekinge för tillfället står i en klass för sig. Eller vad sägs om 40-8 i målkvot?

Tyvärr lyckades vi inte revanschera oss mot IFK Norrköping på den renoverade och fina arenan Nya Parken. Förlustsiffrorna 1-5 känns självklart inte alls bra men faktum är matchen kändes mer eller mindre avgjord redan efter 30 min. Med en utvisning och två straffar emot sig är det svårt att vinna, även med 60 minuter kvar att spela. Det som grämer är att vi var på gång efter Eriks kvitteringsmål och med lika förutsättningar tror jag vi hade kunnat skaka om Norrköping.  Angående de avgörande situationerna nöjer jag mig med att säga att det var inte bara vi falkenbergare som var skeptiskt inställda till domarens bedömning, även om vi alla får lov att ha en dålig dag emellanåt.

/ David Svensson