Du kan ju öva in vilken pinsam målgest som helst...

Jag skämtade lite med Tibbe under lördagens träning när jag visade upp en potentiell målgest, en kullerbytta och några "pang-pang" rörelser med händerna på vägen upp. Genast var Stefan framme med en den syrliga kommentaren "du kan ju öva in vilken pinsam målgest som helst". Det gick inte att misstolka hans underton om att jag ändå aldrig skulle få användning för den. Men skrattar bäst som skrattar sist. Dryga dygnet senare stod man där som målskytt. Dock utan kullerbyttor och andra pinsamheter men väl en målgest inspirerad av den alltid lika roliga och oförutsägbara Johan Sjögerén.

Det där med att göra mål är ju en ganska speciell känsla, åtminstone för en själv eftersom det händer ungefär en gång per halvår. Men inga mål utan hjälp från medspelarna och i detta fall vill jag passa på att ge var sin eloge till Peter och Tobias. Peter för det fina förarbetet och passningen (tillika hans första poäng i FFF-tröjan) och Tobias för den delikata överhoppningen. Antar att jag även måste tacka målvakten Jon Rytterbro som släppte in bollen, eftersom det enligt Jens var en dundertavla utan dess like. Tack ska du ha, Gustafsson.

Matchen som helhet tycker jag att vi genomför precis som vi hade pratat om att vi skulle göra. Ett lågt och kompakt försvarsspel för att sedan ställa om i snabba kontringar. Det lyckades några gånger under första halvlek även om vi aldrig kom fram till den där solklara målchansen. Samtidigt tycker jag inte att vi släpper till särskilt mycket bakåt. Efter paus tar dock Assyriska över mer och mer. Stojan fick lov att briljera med några riktigt svettiga räddningar innan vårt idoga arbete gav utdelning. En fint slagen hörna av Fagercrantz letade sig hela vägen fram till Rodevåg som vid bakre stolpen bara hade att sätta till huvudet och styra bollen i mål. Rättvist? Kanske inte. Förlösande? Definitivt. Målet gav välbehövlig energi för att försvara ledningen under de sista 20 minuterna. Assyriska tilläts visserligen avancera ganska långt in på vår planhalva och skapade en del chanser, men skönt nog lyckades vi hålla nollan.

FFF:s seger kom enligt HN oväntat och överraskande. Den formuleringen kan jag köpa, inte minst sett till de tre föregående matcherna. I alla fall var det nog inte särskilt många som trodde på en gul-vit seger, förutom vi själva då. Men att en seger är logisk, eller i detta fall ologisk, har jag något svårare att förstå. För att vara ärlig så kan jag överhuvudtaget inte begripa vad begreppet logik har att göra med saken. Rätta mig om jag har fel, men jag har i alla fall fått lära mig att logik handlar om vetenskapliga slutledningar härledda från givna premisser. Om en seger är logisk, då hade man väl aldrig behövt spela matchen eftersom dess resultat var på förhand givet?

Det har under resorna till bortamatcherna blivit en trevlig tradition att i främre delen av bussen tävla i diverse tidningars poängjakt. Permanenta deltagare har varit jag själv, Stefan och Palle. Vissa gästdeltagare har också förekommit, med skiftande resultat. Igår hann vi avverka fyra tävlingar på vägen upp till Södertälje och man tror ju att uttrycket "gammal är äldst" ska passa bra in på den har typen av mästerskap, åtminstone i det långa loppet. Jag vill inte vara otrevlig, men "gammal är sist" var för Palles del tyvärr mer talande igår. Det var nästan, men bara nästan, så att vi tyckte lite synd om honom, inte minst med tanke på Thomas ständigt återkommande gliringar och psykningar. Väl framme vid arenan kom dock förklaringen. Palle hade medvetet presterat dåligt för att höja vårt självförtroende inför matchen. Stort av dig Palle.

/ David Svensson