Sju poäng av nio möjliga. Den gångna veckans resultat får anses vara mer än godkänt

Sju poäng av nio möjliga. Den gångna veckans resultat får anses vara mer än godkänt även om vi har mött lag från seriens nedre region. Men faktum är att den typen av match, alltså mot bottenlag, ofta är svårare än när man möter topplag. Dels handlar det om att ett skickligt lag vanligtvis ser till att dra upp ett ganska högt matchtempo och då kan det lite sämre laget mer eller mindre bara "glida med". Dels handlar det om förväntningar. Rubriker som "FFF ska bara vinna" talar sitt tydliga språk. Inte för att jag själv bryr mig särskilt mycket om vad som sägs och skrivs, men man behöver ju varken vara Einstein eller läskunnig för att inse att den stora massan tror att hemmaplan mot jumbolaget innebär enkel vinst. Allt annat än seger skulle recenseras som ett fatalt misslyckande. Med risk för upprepning och tråkigstämpel: det finns inga lätta matcher. I vårt fall har vi många gånger stött på problem när vi ska iklä oss rollen som det bättre laget och försöka föra matcherna. Inte sällan blir det stillastående och krampaktigt. Därför är det i de matcherna viktigt att ha ännu bättre inställning, ännu mer motivation och ännu mer vilja än vanligt.

5-0 ser på pappret ut som en kassaskåpsäker seger. Riktigt så enkelt var det ju inte även om de sista tjugo minuterna var väldigt trevliga. Jag tycker visserligen att vi är det klart bättre laget men matchen lever ändå i högsta grad fram till att Stefan gör vårt andra mål i 67:e minuten. Innan dess hade Vasalund haft en bra möjlighet i första halvlek då Stojan fick fingerspetsarna på bollen och sedan tidigt i andra halvlek då de träffade överliggaren. I mina ögon börjar vi matchen på ett helt okej sätt för att sedan gå ner oss lite innan paus. Till stor del handlade det om att vi inte avslutade våra anfall och därmed åkte på kontringar. Inledningen av andra halvlek var inte mycket bättre än avslutningen på den första, dvs. vi slarvade en hel del i passningsspelet och löpte inte tillräckligt mycket i det offensiva spelet. Vasalund gav sedan ett tydligt bevis på varför de ligger där de ligger. De föll ihop totalt och med ett snitt på nästan 2,5 insläppta mål per match blir det svårt att klara sig kvar. Bottenstriden är förvisso jämn värre så de har ju fortfarande en förhållandevis god chans.

Björn konstaterade efter matchen i omklädningsrummet, med ett stort flin, att "det stod visst bara 1-0 när jag kom in". Björn "Ole Gunnar" Carlsson? Kul var det i alla fall att återse den känsliga vänsterfoten i A-lagssammanhang. Utöver detta hade matchen en del andra offensiva behållningar.

Kul 1: Fagge fick stänka dit sitt första mål för säsongen, vilket han dessutom kompletterade med två fina assist.

Kul 2: Boman hittade nätmaskorna igen.

Kul 3: En no-brainer, självklart Rodevågs hattrick. Läste för övrigt i fotbollsmagasinet Offside att hattrick är en allsvensk bristvara. Må så vara. Tacka vet jag  Superettan, det är där det händer.

I övrigt kan konstateras att vi nu ligger på plus i målskillnad och att vi dessutom har hållit nollan tre matcher i rad. Det känns stabilt. Som kuriosa kan också nämnas att vi nu har lika många poäng som vi hade vid samma tidpunkt (21 matcher) förra året. Den säsongen avslutades med tio poäng på de sista nio matcherna. Förhoppningsvis är vi ytterligare lite bättre i år...

/ David Svensson