Nu har det alltså blivit ändring i känslosystemet efter lördagens oerhört sköna och meriterande skalp.

Bortamatch mot Åtvidaberg har tidigare knappast genererat några positiva känslor. Jag tror att vi fram till i år bara lyckats vinna en gång, i övrigt har matcherna ofta haft karaktären av ett bolltrillande Åtvidaberg mot ett bolljagande Falkenberg, med resultatet att hemmalaget segrat med ett par, tre mål. Nu har det alltså blivit ändring i känslosystemet efter lördagens oerhört sköna och meriterande skalp. Visserligen började matchen precis som man på förhand kunde tänka sig, dvs. ett Åtvidaberg som fick lov att äga mycket boll och gjorde det med den äran, dock utan att skapa några extremt farliga målchanser. För vår del handlade det mest om att slå ifrån oss och det hade inte varit helt sanningsenligt att säga att vi hade ett imponerande anfallsspel. Nej, om målkompassnålen pekade åt något håll så var det åt vårt mål, inte minst med tanke på antalet hörnor som Åtvidaberg vaskade fram (hörnstatistiken 13-2 säger inte allt, men ganska mycket).

För att få mer tryck framåt flyttade vi i andra halvlek upp Peter som anfallare jämte Stefan, vilket helt enligt planen gav lite fler offensiva möjligheter. Ändå dröjde det väl fram till Robins mål i 71:a minuten innan vi på allvar började etablera ett effektivt och tilltalande passningsspel. I kombination med Åtvidabergs allt mer desperata satsningar framåt öppnade kontringsdörrarna upp sig, vilket naturligtvis gynnar en så snabb och målfarlig spelare som jag själv...

Skämt åsido, i första hand är det självklart vinsten med 3-0 borta mot tvåan som på egen hand är det mest glädjande. Utgångsläget inför resterande matcher ser nu onekligen väldigt spännande ut. Sen är det alltid extra roligt när man själv hamnar i målprotokollet, vilket då av någon konstig anledning lyckades bli två gånger. Håkan Svensson finner förklaringen i mina nya skor:

"Tänk om du hade haft dessa för åtta år sedan! Vem vet var du då hade varit idag?"

Det känns kanske aningen långsökt att tro att jag idag skulle ha befunnit mig på en högre nivå om jag bara hade haft rätt skor från början. Men å andra sidan, det är ju ett mycket klargörande svar att lämna när folk undrar varför jag aldrig kom längre än så här:

"Jag valde fel skor när jag var 17."

/ David Svensson