En dryg vecka har nu passerat sedan förra inlägget och vi har hunnit spela två matcher med skiftande resultat

En dryg vecka har nu passerat sedan förra inlägget och vi har hunnit spela två matcher med skiftande resultat. Först ut var den tv-sända hemmamatchen mot Landskrona i torsdags.

Mot laget från Skånes västkust tycker jag att vi gör en stabil insats. Inte minst första halvlek kändes lyckad då vi förenade bra försvarsspel med ett antal offensiva attacker. Tyvärr fick Boman olyckligt bollen på handen i samband med en hörna och den efterföljande straffen ledde till Landskronas psykologiskt jobbiga kvittering precis innan halvtid. Trots detta kunde vi skapa ytterligare ett antal bra chanser i andra halvlek och till slut vinna med 2-1. Rättvist enligt min mening. Spelmässigt var det kanske inte högsta underhållningsvärde men med tanke på de yttre förutsättningarna så tycker jag att vi presterade mer än godkänt. Jag har svårt att komma ihåg när vi senast spelade i så svåra väderleksförhållanden. Regn går väl an, men det finns nog inget tråkigare än att spela i kraftig blåst. I torsdags var det inte vilken blåst som helst heller. Ena stunden blåste det sidvind och en minut senare var det motvind, för att inte tala om alla de kastvindar som gjorde bedömningen av bollbanan i stort sett omöjlig. Segern var i alla fall precis vad vi behövde efter två mindre bra insatser mot Väsby och Ljungskile.

Tyvärr så spelades det ju en match igår kväll också, borta mot Jönköpings Södra. Besvikelsen är stor över att behöva konstatera att vi återigen gör en blek insats även om jag inte ska förringa Jönköpings prestation. Det märktes tydligt vilket lag som var mest på hugget och i störst behov av poäng, vilket i sig är lite konstigt eftersom vi hade en ypperlig chans att på allvar ge oss in i toppstriden. Som så många gånger förr inleder vi darrigt och Jönköping vaskar fram chans efter chans. Hade det inte varit för målställningen och Stojan så kunde matchen varit mer eller mindre avgjord redan i första halvlek. Trots allt är det ändå vi som gör 1-0 efter mycket fint förarbete av Boman. Hans passning som Svahn kliniskt tryckte in i nätmaskorna verkade kunna bli det uppvaknande som vi verkligen behövde. Men icke. Kvitteringsmålet lät inte vänta på sig och i andra halvlek fanns det bara ett lag på planen, dessvärre ett grön-vitt sådant.

Nu sitter man här dagen efter och försöker analysera vad som gick fel. Det mesta, är väl den spontana känslan. Fyra insläppta mål är inte bra. Sviterna sen matchen gör sig också påminda i form av en ny härligt pumpande blånagel som innebar en natt med nästan obefintlig sömn, ett svullet öra och en blodfylld kind som gör att man ser ut som en hamster. Smärtor hör naturligtvis spelet till men det jobbiga är att det känns tio gånger värre efter en förlust som den igår.

/ David Svensson