Trötthet i Turkiet.

Jag får väl inleda med några ord om resan hit. Det började illa. På Landvetter fick vi en halvtimme innan avgång information om att det var komplikationer med bränslet och att avgångstiden skulle flyttas fram på obestämd tid. En viss oro började sprida sig på sina håll och det meddelades strax därefter att flygbolaget och tankningsbolaget hade problem sinsemellan. För en stund verkade det efterlängtade träningslägret allt mer avlägset. En timme försenade kom vi dock iväg och landade trötta men nöjda strax efter midnatt.

Väl framme på hotellet installerade vi oss i våra rum och de flesta längtade nog efter välbehövliga timmar i sängen. Undertecknad och mina rumskamrater stötte dock på nya problem. Hotellrummet luktade konstigt. Fränt. Något som påminde om ammoniak, eller möjligtvis kattpiss, tyckte Björn Carlsson. Det visade sig vara ett läckande kylskåp (som jag inte ens vågar gissa när det tillverkades) och vi vill nog helst inte veta hur mycket freoner och andra gaser som cirkulerade i luften. Mest synd var det ändå om den hotellvaktmästare som ovetandes stack in hela huvudet i skåpet, vilket resulterade i ett timslångt, otrevligt hostande. Till slut lyckades vi komma i säng, i ett annat rum naturligtvis, och fick några timmars sömn innan det var dags för frukost.

Förmiddagen var träningsfri och de flesta spenderade några timmar i solen, även om det under stundom drar in lite kalla vindar. 16.30 inleddes dagens träningspass på en underbart fin gräsplan och kvaliteten på spelet var bra, trots det "nya" underlaget.

I övrigt finns det inte så mycket att rapportera. Efter kvällsmat, teori och frågesporter och vi alla trötta, både i huvudet och i kroppen. Det gäller att ladda för morgondagens två träningspass, för om jag känner Askebrand rätt så är det mycket vi ska hinna med.

/// David Svensson